Mitt första barndomsminne är sand mellan tårna. Vit finkornig Falsterbosand. Sommar, blå himmel, ett stort hav och familjens badhytt. Förmodligen hade vi ett riktigt sommarboende i Falsterbo men som liten var jag helt övertygad om att vi bodde i badhytten… Kanske var det i badhytten som mitt intresse för hus och bostäder föddes? Kanske var det där på stranden som min nyfikenhet föddes - när jag tittade ut över havet?
Nyfikenheten på Livet växte liksom intresset för andra länder, språk och kulturer. Men mest nyfiken på människor och nya platser och nya utmaningar. Som ung nyfiken och rastlös. Och det bar i väg ut i världen. Jag var liksom bara tvungen att utforska. Och så blev det. Nämnas kan pigerum på 57th Street på Manhattan, hus i West Hampton, studentrum vid Plaza Mayor och kollektiv i paradvåning i Madrid. Spanien vann mitt hjärta. Bopålen sattes i Marbella där jag har spenderat nästan 15 år av mitt liv.
Många har platserna blivit med åren som jag har förälskat mig i. För jag är en känslomänniska som liksom i slutändan enbart kan trivas om jag går hand i hand med mina känslor.
Och det kan jag nu när jag äntligen har seglat i hamn och förtöjt min båt, åter i Falsterbo. Fastän nyfikenheten finns kvar. Nu känner jag enorm tacksamhet till Livet som gav mig alla fina minnen jag bär med mig, som skänkt mig en familj som jag älskar och som grädde på moset gett mig de bästa kollegor som går att önska. Kollegor som är övertygade om att i ett mäklarföretag går det att kombinera stor mängd av ekonomisk kunskap, finslipad juridisk kunnande, bred byggteknisk kompetens med massor av kreativitet, en nypa lekfullhet och varm vänskap. Att vi alla är lika viktiga oavsett vad vi gör inom företaget för att vi ska lyckas. Jag är innerligt glad och tacksam över att jag blivit en del av Uppvik - familjen!